Andersson & Ars Nova go way back! Den åboländska bildkonstnären Jan-Erik Andersson (f. 1954) och Aboa Vetus Ars Nova museet har en lång gemensam historia. Kontakten mellan Andersson och museet föddes på 1980- och 1990-talen då museets konstsamling ökades med fart. Vid den tiden gjorde trettioårig Andersson sin egen baby-retrospektivutställning (Björneborgs konstmuseum och Åbo Konstmuseum, 1990) för att i framtiden vara fri till att ”göra vadhelst hen har lust med”.
Konstgenren ’postmodernism’ öppnade upp i slutet av 1900-talet den västerländska konsten för diversitet. Den kritiserar modernismens universella ideal och stora berättelser samt bröt hierarkin mellan konsten och populärkulturen. Till tillvägagångsättet hörde intertextuella hänvisningar, en konsthistorisk pastis samt ett lekfullt och subjektivt närmandesätt. Mellan de traditionella konstformerna (bildkonst, skulptur och arkitektur) uppkom bredvid dessa nya konstformer såsom performans, installation, mediekonst, konceptkonst, multimedia och assemblage. Även om nutidskonsten är eftermodern så är enbart en del av det postmodernt. Det förefaller som att även om postmodernismen var en sorts ”nutidskonstens big bang” så är dess väsen till sin kärna, konceptkonst från konstens historia.
Anderssons arbetssätt är exceptionellt utvidgat och produktivt. Den är en kombination av en häftig teoretisering och ett multimedialt behandlingssätt från digitala video- och bildkonst till miljökonstverk. Från och med 1980-talet har han deltagit regelbundet i utställningar, genomfört ett flertal offentliga konstverk, disputerat som doktor i bildkonst (2008), planerat och byggt två hus (Life on a Leaf, 2009; Kuusi-o,2003). En stor del av hans arbetssätt formas av ett internationellt vetenskaps- och konst samarbete samt många slags deltagande- och performativa verk.
Oaktat det lekfulla finns det i Anderssons konstverk en särart och det expressiva uttrycket är inte ytligt, långt ifrån det. Konsten som har stämplats som postmodernistisk visade sig vara mer invecklad än den från början ville få en att förstå. Bakom de estetiska valen finns ett djupgående analytiskt grepp med vilken man strävat efter att förstå historien och platsens och tidens anda. Hänvisningspunkterna i Anderssons konst är flertaliga: motiv hittas från filosofin, konstteorin, litteraturen och arkitekturen. Han för diskussion med konstens stilinriktningar och speciellt debatterar han med ideal som har uppfattats som neutrala för den moderna konsten. Under hela hans karriär har det funnits ekologiska motiv i skapandets kärna som hänför sig till miljön.
På utställningen finns utställt Anderssons verk från nästan fyrtio års tid samt verk från andra konstnärer som hänför sig till samlingen. Museets konstsamling består av ungefär 650 verk och dess tyngdpunkt ligger i den moderna konsten och i nutidskonsten. Utökningen av samlingen har varit postmodernistiskt ’eklektisk’ det vill säga mångformig. Utställningens val av verk följer denna samma idé genom att jämföra samlingsverk med Anderssons verk på ett humoristiskt, tematiskt och formalistiskt sätt.
Utställningen har kuraterats av Jan-Erik Andersson och utställningsamanuens Niina Tanskanen.
Life on a Leaf house project
www.anderssonart.com
AmosLAB
www.amoslab.fi
