Mikko Paakkola: RED 4.10.2024—19.1.2025

Pressmeddelande 19.9.2024

Mikko Paakkola: RED
4.10.2024—19.1.2025
Ars Nova, 1. våningen

RED spårar Mikko Paakkolas stilenliga produktion, vars kärna alltid varit glödande röd. De centrala elementen i måleriet, det färgmättade pigmentet och horisontlinjen har burit hans arbete genom ungdomens besökelsetid i fyrtio år. Utställningen visar konstnärens hängivenhet till sitt ämne, vars intensitet håller åskådaren i sitt grepp. Paakkolas måleri uppmanar till att tänka: Vad du än vill, vill det så starkt att du önskar dess eviga återkomst.

Var och en lämnar ett spår i världen. Mikko Paakkolas spår är måleri: färg och ett streck, som skapar en horisont. Horisonten skapar samtidigt en gräns och gränslöshet, och har knappt något att göra med landskap.  Snarare är horisonten en kontaktyta mellan sinnen och idéer, ett ämne som förenar mark och luft.

”Måleriet stannar tiden. Oavbruten närvaro. En målning blir till över tid och sträcker sig mot evigheten. I den finns tidens varaktighet. Målningen kan inte avbilda någon viss stund.” Mikko Paakkola

Målningarnas intensiva färger får verken att glöda inifrån ut. När vi ser på en målning vet vi att den är gjord, vi ser spåren av måleriet. Samtidigt visar den sig ändå som en händelse: färgen glöder framför våra ögon och vi uppslukas av målningen. Synen är en stark solnedgång eller soluppgång, apokalyps eller en ny början. Maurice Blanchot (1907–2003) skriver: ”Vi står inför förstörelsen men vi kan inte placera den i framtiden: snarare har den alltid hänt och ändå står vi inför den, eller så hotar den oss.”

Paakkolas tillägnelse till färg och hans orubbliga konstuppfattning är nära besläktad med 1940-talets amerikanska, abstrakta målerikonst. Att uppleva Mark Rothkos (1903–1970) målningar har haft en varkatig påverkan på Paakkolas bana som konstnär. Manusförfattare John Logans replik i pjäsen Red (2009), som handlar om Rothko, sammanfattar också den spänning som råder i Paakkolas målningar: ”Det finns bara en sak som jag är rädd för: att någon dag tar svart över rött.”

Å andra sidan kommer konstnären och konstteoretikern Ad Reinhardts (1913–1967) krav på fri konst fram i måleriets närvaro och egenvärde: dess kompromisslöshet, konkretion, anonymitet, uppriktighet, säkerhet och verklighet. Hans målningar ställer frågan: vem är rädd för rött, gult och blått? Vi möter oss själva i färgernas värld.

Mikko Paakkola är konstmålare. Han berättar: ”Måleri är en strävan efter perfektion, som man närmar sig med repetition och åtskillnad. Måleriet hålls i liv genom målmedvetenhet – det är en kamp om existens.” Det vardagliga arbetet, måleriet, definierar vad som är viktigt. Konsten löses ut genom måleri, arbete.

Enligt Reinhardt kommer konstens enda verkliga kraft och perfektion från långvarig, ensam och rutinmässig förberedelse, fokus och upprepning. Konstnärens enda konstverk, enda verkliga målning, är en eller ett: en formlösning, en färg, en linjär delning, en symmetri, en ytstruktur, ett sätt att använda penseln med fri hand, en rytm, en bearbetning av allt till ett sönderfallande och till en odelbarhet.

Konsten tar med och utan avsikt ställning till frågan om individens fria vilja. Konstnärskapet kräver autenticitet, vilken är en slags konsekvent oundviklighet mellan konstnärens karaktär och konstverken. Paakkola har målat ett och samma verk i nästan 40 år. Han har fokuserat på varandet som något man gör. Han föreslår: ”Vi, som lever på färger och för dem, gör det på vårt helt egna sätt, och tillåt det för oss, som en ren egenhet och naturnyck.” Om vi kan lära oss någonting av konstnärer, så är det deras integritet och förmåga att använda sin egen frihet.

Verken i utställningen är i stora drag från de senaste tio åren, nu är inte tiden inne för en retrospektiv utställning. Verken som står framme i utställningen kommer från konstnärens egna samlingar samt privata och Nationalgalleriets samlingar.

Utställningen omfattar stora målningar och seriella helheter bestående av mindre målningar. Paakkolas utmärkande metod är att måla med olje- och akrylfärger samt att använda löspigment på en ytbelagd träfiberskiva, eller på vad som helst. Därför finns olika materialförsök med i utställningen. Verken har inga egentliga namn, de identifieras med uppgifter om verkets höjd och längd. Utställningens mest kännspaka drag är en riklig röd färg, som glöder genom hela utställningslokalen. Paakkola använder sig av hela paletten, men intensiteten hos målarens huvudfärger (röd, blå och gul) saknar motstycke.

Mikko Paakkola (f. Lappi, Raumo) är en bildkonstnär, kurator och gedigen aktör inom konstfältet från Åbo. I Taide-tidningen har han skrivit sedan år 2018. Paakkolas första soloutställning var i Wäinö Aaltonens museum år 1984 (Åbo). Han har haft tiotals privatutställningar och han har deltagit i över hundra grupputställningar, varav nästan hälften ordnats annanstans i Europa.

Bakom hans eleganta bildkonstnärliga arbete finns en stark konsthistorisk och konstteoretisk vision av målarkonsten. Redan innan sina konststudier studerade Paakkola filosofi och litteraturvetenskap. Han har studerat i Åbo ritskola och avlagt fortsatta studier inom bildkonst i Paris anrika konstskola (École nationale supérieure des Beaux-Arts). Nuförtiden bor och arbetar Paakkola i Åbo, medan hans konstnärsidentitet är centraleuropeisk. Vid millennieskiftet bodde han 10 år i Bryssel och hittade sitt hem där under en gemensam grå himmel, som rymde alla världens färger.

Utställningen har fått stöd av Museiverket.

Tilläggsinformation

Niina Tanskanen
utställningsamanuens
niina.tanskanen@avan.fi
040 585 44 99