Skip to main content

Irene Suosalo: REMIX 8.6.−15.9.2024

Pressmeddelande 23.5.2024

 

Irene Suosalo: REMIX
8.6.–15.9.2024
Ars Nova 1. våningen

 

 

Konstnär Irene Suosalo kryssar mellan de etablerade konstformerna. Hon närmar sig animation och illustration på ett originellt sätt, som mer liknar de strävanden som förenar den experimentella videokonsten eller den abstrakta konstens sinnebild.

De flesta av hennes verk är korta animerade loopar eller videoinstallationer som består av hundratals animerade element. Hon skapar sina verk av skannade pappersklipp och digitala vektorer genom att animera dem med bildbehandlings- och videoprogram. Att göra animationer är tidskrävande, pietetsfullt handarbete som kombinerar analoga och digitala materialexperiment. Bildmaterialet textureras och komprimeras med videosyntetisatorer och styrs med hjälp av programvara avsedd för visning av bildelement på klubbar. Arbetssättet påminner mycket om hur man skapar elektronisk musik.

Suosalos animationer är nära besläktade med VJ-konst som baserar sig på improvisation. VJ-konsten uppstod i mitten av 1970-talet och tar avstamp från klubbkulturen. En VJ (video jockey) använder videoanimeringar för att komplettera musikupplevelsen. VJ kombinerar noga utvalt bildmaterial och live-performance. VJ-konsten är ett fenomen i den abstrakta experimentella konstens historia och den kopplar samman teknologi, rörlig bild och multisensorisk upplevelse på ett kreativt sätt.

Technomusiken och klubbkulturen som utvecklats kring den har en uppenbar betydelse för Suosalos verk. Den är födelse- och visningsplatsen för hennes konst. Techno är Suosalos andra natur. I VJ-performans produceras en stimulerande rörlig bild i växelverkan med musiken. Skönheten i live-föreställningen ligger i artistens obesvärade uttryckssätt. De fantasifulla animationerna uppstår delvis ur VJ:ns känsla för situationen, förmågan att mixa olika inspirationskällor.

Suosalos estetik förhöjer misstaget – det är lo-fi och glitch – en ofullkomlig skönhet. Lo-fi (low fidelity) är en produktiv gör-det-själv-konstform, där skaparkraften hos en enskild visionär inte är strängt bunden till en stor produktion eller ändlös finish. Glitch hänvisar till datorernas olika systemfel till vilka hör ett existentiellt övervägande om skönhet. I Suosalos verk görs teknikens inbyggda svagheter till en dygd; brus, moiré, pixel och förvridna linser är ett centralt stilmedel och på sätt och vis även temat.

Suosalo är internationellt känd för sin animerade bildjournalistik som förkroppsligar modern retroestetik. Som illustrationsform är det viktigt att utkristallisera en idé på ett insiktsfullt sätt med visuellt berättande – det är ett slags illustrationens konstbegrepp. De stilistiska inslagen i hennes illustrationer är från gamla animationsfilmer för barn, konsol- och brädspel, leksaker, nöjesparker och föråldrad teknologi, allt detta glada och besynnerliga, som bildar ett kollektivt sediment i våra minnen.

Enligt uppgift har Suosalo ett digitalt arkiv med cirka 8 000 animationer och ett bibliotek av tusentals hemlagade clipart-mönster. De imaginära möjligheterna för nya verk är således oändliga. Suosalo REMIX i Aboa Vetus Ars Nova är hennes första soloutställning på ett museum. Utställningen är en lekfull samling av animerade verk som relaterar till animationshistoria, experimentell videokonst och VJ-kultur.

REMIX-utställningen består av sju videoprojiceringar, tryck och skulpturer som utnyttjar olika slags animationstekniker. Huvudverket Cinerama (2024) är en cirka 30 minuter lång animation som har skapats för utställningen. Verket är en cirka 10 meter bred videoprojicering och dess syfte är att överföra VJ-konstens klubbupplevelse till konstmuseet. De nya runda videoinstallationerna sammanställer nyhets- och infografik : Atlas (2024) liknar en abstrakt jordglob och Index (2024) en lek med grundformer.

KINO-TV och Archive presenterar Suosalos tusentals animationsloopar från åren 2018–2024. Arcade (2024) och Illusion Television (2024) är skulpturer som kombineras med rörlig bild. Förutom videoskulpturer har utställningen animationsskulpturer, såsom Fish Tank (2024) och Kieputin (2024), som utnyttjar idéer från tidiga animationer.

Irene Suosalo är en videokonstnär och illustratör från Helsingfors. Hon har en fotografexamen från Lahtis designinstitut 2019.

Suosalos första stora videoinstallationen är Collisions, inspirerad av norrsken, som hon gjorde till festivalen för samtidsdans AuditoriumArte i Rom 2019. Det abstrakta 20 minuter långa verket bestod av animerad videoprojektion och ljudspår. Videoverket Nonsense Reality (2020) som ingår i moderna konstmuseet Kiasmas samlingar, är en lekfull kollektion av abstrakta former, estetik från tidiga konsolspel och psykedeliska bilder.

År 2018 uppträdde Suosalo för första gången som VJ-konstnär på klubben Kaiku. Härmed fann Suosalos experimentella animationer sin väg till technokulturens centrala klubbar i Helsingfors som Kaiku, Ääniwalli, Postbar, samt REX Club i Paris. Hon har även gjort musikvideor och bildelement på giggar för flera artister och har uppträtt på festivaler, bland annat Retriitti (Raseborg), Flow Festival (Helsingfors), Ruisrock (Åbo) och Turku Modern.

År 2023 var Suosalo den visuella skaparen till konserten Oracle, i samverkan med kompositören Lauri Supponen och slagverksartist Kalle Hakosalo. Oracles premiär var i Köpenhamn på Royal Danish Academy of Music Concert Hall. Suosalos senaste visuella arbete är till kompositören Cecilia Damströms dragspelskonsert Permafrost, vars uruppförande var på dragspelsfestivalen i Karleby vintern 2024.

År 2022 valdes Suosalo till Årets illustratör av Kuvittajat ry. Med hänsyn till konstarten är hennes experimentella tillvägagångssätt och framgångarna inom den journalistiska animationen förtjänstfulla. På kort tid har Suosalo skapat en betydande internationell karriär som illustratör. Bland hennes kunder finns bland annat The New York Times, Bottega Veneta, Burberry, The New Yorker, Wired, Bloomberg Businessweek, Suomen Kuvalehti, Helsinki Design Week och Postbar.

Finska Kulturfonden har stött konstnärens arbete. Utställningen har fått stöd av Museiverket.

 

 

Tilläggsinformation

Niina Tanskanen
utställningsamanuens
040 585 4499
niina.tanskanen@avan.fi