Jan-Erik Andersson: Andersson x Ars Nova 24.2.-4.6.2023

Pressmeddelande 9.2.2023

Jan-Erik Andersson: Andersson x Ars Nova
24.2.-4.6.2023
Ars Nova, första våningens utställningsutrymme

Andersson & Ars Nova go way back! Den åboländska bildkonstnären Jan-Erik Andersson (f. 1954) och Aboa Vetus Ars Nova museet har en lång gemensam historia. Kontakten mellan Andersson och museet föddes på 1980- och 1990-talen då museets konstsamling ökades med fart. Vid den tiden gjorde trettioårig Andersson sin egen baby-retrospektivutställning (Björneborgs konstmuseum och Åbo Konstmuseum, 1990) för att i framtiden vara fri till att ”göra vadhelst hen har lust med”.

Anderssons etos är avklädd från sina vapen och friskt optimistiskt: ”Jag vill sprida positiv energi, fantasi och färgrikedom samt hjälpa människor till att bättre kommunicera med varandra. Under mina konstverks ”roliga” yta finner man också i mångt och mycket starka motiv. Min bakgrund som stammare har hjälpt mig att observera hur mycket vår miljö påverkar på vår livsglädje. Konsten kan vara i detta till stor hjälp!”

Konstgenren ’postmodernism’ öppnade upp i slutet av 1900-talet den västerländska konsten för diversitet. Den kritiserar modernismens universella ideal och stora berättelser samt bröt hierarkin mellan konsten och populärkulturen. Till tillvägagångsättet hörde intertextuella hänvisningar, en konsthistorisk pastis samt ett lekfullt och subjektivt närmandesätt. Mellan de traditionella konstformerna (bildkonst, skulptur och arkitektur) uppkom bredvid dessa nya konstformer såsom performans, installation, mediekonst, konceptkonst, multimedia och assemblage. Även om nutidskonsten är eftermodern så är enbart en del av det postmodernt. Det förefaller som att även om postmodernismen var en sorts ”nutidskonstens big bang” så är dess väsen till sin kärna, konceptkonst från konstens historia.

I museets konstsamlingar finns flera av Anderssons tidigare assemblage-skulpturer som är byggda av olika material såsom till exempel Goethes alpdröm (1989), Goethes moln (1990) och Jesus i skogsbrynet (1991) som visas på utställningen. Anderssons arbetssätt är exceptionellt utvidgat och produktivt. Den är en kombination av en häftig teoretisering och ett multimedialt behandlingssätt från digitala video- och bildkonst till miljökonstverk. Från och med 1980-talet har han deltagit regelbundet i utställningar, genomfört ett flertal offentliga konstverk, disputerat som doktor i bildkonst (2008), planerat och byggt två hus (Life on a Leaf, 2009; Kuusi-o,2003). En stor del av hans arbetssätt formas av ett internationellt vetenskaps- och konst samarbete samt många slags deltagande- och performativa verk.

Andersson har jobbat under nästan hela sin karriär med den digitala median. Redan i verk från 1990-talet användes internet och bildbehandlingsprogram. De nyaste verken Naval Battle on Wawes 103–309 Hz och The Unanswered Question America är digitala teckningscollage i stort format. Utställt är också videoverket The Destruction of Beauty (2011) som dokumenterar rivningen av ett jugendhus på Skolgatan 2.

På utställningen finns flera verk av åboländska konstnärer såsom Otto Mäkilä, Kimmo Ojasalo, Mikko Paakkola och av IC-98. Med finns också Kari Juutilainen som är Anderssons närmaste konstnärskollega med vilken han har gjort ett flertal Edible Finns performanser (tillsammans med Pertti Toikkanen).

Oaktat det lekfulla finns det i Anderssons konstverk en särart och det expressiva uttrycket är inte ytligt, långt ifrån det. Konsten som har stämplats som postmodernistisk visade sig vara mer invecklad än den från början ville få en att förstå. Bakom de estetiska valen finns ett djupgående analytiskt grepp med vilken man strävat efter att förstå historien och platsens och tidens anda. Hänvisningspunkterna i Anderssons konst är flertaliga: motiv hittas från filosofin, konstteorin, litteraturen och arkitekturen. Han för diskussion med konstens stilinriktningar och speciellt debatterar han med ideal som har uppfattats som neutrala för den moderna konsten. Under hela hans karriär har det funnits ekologiska motiv i skapandets kärna som hänför sig till miljön.

På utställningen finns utställt Anderssons verk från nästan fyrtio års tid samt verk från andra konstnärer som hänför sig till samlingen. Museets konstsamling består av ungefär 650 verk och dess tyngdpunkt ligger i den moderna konsten och i nutidskonsten. Utökningen av samlingen har varit postmodernistiskt ’eklektisk’ det vill säga mångformig. Utställningens val av verk följer denna samma idé genom att jämföra samlingsverk med Anderssons verk på ett humoristiskt, tematiskt och formalistiskt sätt.

Andersson fick statens konstnärspension 2015 men han fortsätter med sina arbeten. År 2022 deltog han rikligt i utställningar: i Österbottens museum i Vasa, Galleri Pictor i Vichtis, som en del av Uppsalas konstmuseums utställning Resonating Bodies samt i Söderlångvik. Som bäst håller han på med att genomföra ett stort offentligt verk för en skolbyggnad i Svalberga i Åbo som är tänkt att bli färdig på hösten 2023. Han bereder också till postdoktor på Bildkonstakademin (Konstuniversitetet, Helsingfors) som motiv det nya Kuusi-O-huset som har bygger i Hirvensalo. Också till Jakobstad till Oxhamns skola är det på kommande ett offentligt verk på våren 2023 som har genomförts tillsammans med eleverna.

Utställningen har kuraterats av Jan-Erik Andersson och utställningsamanuens Niina Tanskanen.

Tilläggsinformation:

Niina Tanskanen
utställningsamanuens
040 585 4499
niina.tanskanen@avan.fi

Jan-Erik Andersson
040 501 3960
jan-erik.andersson@anderssonart.com
www.anderssonart.com